Avskedsföreställning.

Hann inte tajma in det förra inlägget, var några sekunder för sen tydligen. Då blir det två i dag i stället men det får bli så. Vet inte riktigt vad som hände i går kväll men jag fick mer och mer ont i nacken. Vaknade i natt att det gjorde förbaskat ont och kunde inte vrida på huvudet nästan. Så mitt planerade innebandybesök blev inte nåt av. Kom underfund med att jag inte kunde sitta och vrida hela kroppen under matchen, det går ju så snabbt i innebandy så det fick vara. Nu blev det ju Endres första förlust för året, har de för stor respekt för Iksu månntro ?
Men besöket på Säve och Officerskörens sista profana framträdande blev dock av. Tänkte att om jag sätter mig långt bak och något sånär i mitten så blir det inte så mycket vridningar. Funkade bra men det var ju folk som hejade och då blev det lite gymnastik ändå.
En fantastisk konsert blev det i alla fall, jag har inte hört dom så bra tidigare, och så ska de sluta. Inledde konserten gjorde gruppen Kummin som sen var med lite då och då under hela kvällen. Damkören Napeltynne gjorde ett bejublat gästspel, de hade lyckats ringa i hop nästan tjugo stycken och naturligtvis blev det En sång om frihet. Den sången har de ju sjungit i hop med officerarna vid ett flertal tillfällen tidigare men enligt uppgift så var det sjutton år sen sist. Och så blev det sång tillägnad respektive kör, Min soldat och Vackra flickor naturligtvis. Officerarna sjöng igenom hela året allt i från början med vårsånger och avslut med vintersånger. Extranummer hade de ju repeterat in och så blev det extra-extra med alla på scenen sjungandes och spelandes En sång om frihet. Hade som vanligt svårt att låta bli att sjunga med högt och ljudligt, kunde dock behärska mig och sjöng bara tyst för mig själv.
Och det bästa av allt, nacken börjar kännas bättre. Får hoppas att jag sover ovaggad i natt och vaknar upp med kanske en något stel nacke men utan värk.